Tydliga mål och träningsplanering? Nej, det hade vi inte. Vi var glada amatörer som åkte konståkning när det fanns isar. Jag hade ingen större press på mig utan tog ett år i taget.

Ändå lyckades jag bli flerfaldig svensk och nordisk mästarinna i konståkning under senare delen av 1960-talet. Var det så annorlunda på den tiden?

Jag berättar om mina minnen – hur jag började träna som sexåring på ofta snöiga utomhusrinkar, nådde framgångar, blev medial ”isprinsessa”, träffade många konståkare i Sverige och utomlands, mötte min första kärlek, slutade tävla som 21-åring efter konflikter om amatörskap med konståkningsförbundet och gick vidare i livet.

Jag ger glimtar från den värld jag levde i då, en återblick på hur konståkningen ändrats genom tiderna och en jämförelse med dagens avancerade konståkning och konståkningsträning.

Så berättar jag om den lilla vänkretsen i toppen av dåtidens konståkningselit i Sverige, visar sanningsenligt på Sveriges dåvarande litenhet i internationella konståkningstävlingar och skildrar min enkla glädje i utförandet av min konst.